Predikan vid vespern i Linköpings domkyrka 18.1.2025

Läsning from Jesaja 55:1–4

Kom, alla ni som törstar, kom hit och få vatten, kom, även om ni inte har pengar! Förse er med säd, så att ni får äta! Kom och få säd utan pengar, vin och mjölk utan att betala! Varför lägger ni pengar på det som inte är bröd, er lön på sådant som inte mättar? Lyssna till mig, så får ni äta gott och njuta av feta rätter. Kom till mig och hör noga på, lyssna, så får ni liv. Jag sluter ett evigt förbund med er, den nåd jag visat David skall bestå. Honom gjorde jag till ett vittne för folken, till furste och härskare över dem.

 

Kära kristna systrar och bröder, låt mig hälsa er på vägnar av den Evangelisk-lutherska kyrkan i Finland, och särskilt dess Tammerfors stift.

”Kom alla ni som törstar, kom hit och få vatten, kom, även om ni inte har pengar”, hörde vi från profeten Jesajas bok.

När dessa ord skrevs för många hundra år sedan riktade de sig till israeliterna som återvände från exilen. Folket hade fördrivits och tvingats arbeta för att berika sina utländska herrar. De hade inte fått njuta frukterna av sitt eget arbete, än mindre av festmåltider. Det var bra om de ens hade kunnat dricka lite vatten när de arbetade i hettan.

Nu var de fria, eftersom en annan kung med Guds tillåtelse hade besegrat deras förslavare. När de återvänder till sina fäders land kommer de att få uppleva hur den gudomliga planen uppfylls. Snart får de njuta frukterna av sitt arbete, äta det som de själva har arbetat för. Detta är ju människans rättighet i alla tider. Hon får inte förslavas för att producera fördelar och rikedomar åt andra, utan måste tillåtas att själv dra nytta av det hon producerar.

Men det här bibelavsnittet handlar egentligen inte om rättvisa löner, inte om att förbättra arbetarnas ställning eller om ekonomiska principer i första hand. Det är inte en fråga om hur mycket av den egna inkomsten man ska ge till det allmänna genom beskattning, eller om man ska själv behålla allt. Det handlar om mer än löner, det handlar om livet som helhet.

Det är Gud själv som talar här genom profeten och bjuder in de törstiga och hungriga till festmåltiden. Guds festmåltid utlovar mer än bara en mätt mage. ”Varför lägger ni pengar på det som inte är bröd, er lön på sådant som inte mättar?” Det handlar om att göra livet meningsfullt och lyckligt. Det handlar om vad som tillfredsställer vår djupaste mänskliga längtan. Materiellt välstånd, hur mycket glädje, frid och trygghet det än ger, är inte tillräckligt. I grund och botten längtar människan efter något som bara en relation med Gud kan ge. När allt kommer omkring är människan Guds avbild, hans spegelbild, i vilken Guds godhet, rättvisa och barmhärtighet kan ses.

På många ställen i Bibeln beskrivs Guds rike, som kommer vid tidens slut, som en festmåltid. Det finns sådana avsnitt i både Gamla och Nya testamentet. Jesus förvandlar vatten till vin på bröllopsfesten och talar många gånger om Guds rike som en bröllopsfest. Han instiftar en särskild måltid till minne av hans lidande. Vid det tillfället lovar han att han skall njuta av vinstockens frukt med sina egna först när hans rike kommer. Men redan dessförinnan skall människan få en försmak av den himmelska festen. En tillfällig försmak av den får vi uppleva varje gång Herrens minnesmåltid firas. Om den måltiden får verka i människan, kommer hon att vilja dela Guds godhet med andra.

Kom till mig, säger Herren. Det räcker inte med att ni återvänder till era fäders land. Ni måste också komma till Gud, bli lydig mot honom, göra hans vilja. Lyssna till mig och ni skall leva, säger han. Hos Gud finns det mer att erbjuda än skörden från era egna trädgårdar, mer än en fest. I honom finns det löfte om liv.

Det landsflyktiga folkets återkomst visade att Gud är trofast. Han hade inte övergivit dem utan hållit fast vid sina löften. Han bevarade folket, men inte enbart för att de skulle kunna leva och njuta av frukterna i sitt land. Nej, syftet var djupare: Gud slöt ett förbund med sitt folk för att de skulle vara ett vittne för världen. Det har inte varit en lätt kallelse, även om Gud har hållit sitt löfte till sitt folk genom tiderna. Under förra århundradet räddades det förföljda och nästan utplånad folk i sitt historiska land, liksom det var förankrat i Guds löften från årtusenden sedan.

I forna tider fick kung David äran att bli nationernas befälhavare och härskare. Men den kristna kyrkan läser Bibeln som att den ger Guds folk en annan roll än den som David hade som erövrare. En annan typ av uppdrag ser vi i honom som vi har lärt som Davids son. I Jesus kallade Gud alla nationer att bli vittnen om hans vilja. I honom är vi kallade att bära vittnesbörd om Guds trofasthet och kärlek till alla människor i världen.

Som kristna är vi Jesu efterföljare, vittnen om hans kärlek. Vi följer inte Herodes, som kan mörda alla barn i en by för att komma att döda ett enda.

Som kristna har vi ett uppdrag att föra Guds rike framåt. Detta gör vi genom att förkunna evangeliets budskap i ord och handling. Evangeliets budskap är Guds nåd, syndernas förlåtelse, försoning, kärlek och en ny framtid. Evangeliet är holistiskt, och därför är det rätt att vi i morgon, vid samma mässa, viger både diakoner och präster till tjänst för Guds holistiska mission.

I dag, den 18 januari, inleds den årliga böneveckan för kristen enhet. Under veckan uppmärksammar vi särskilt av några gemensamma saker: för det första är det i år 1700 år sedan konciliet i Nicaea. Det var det första mötet där den universella kyrkan samlades och enades om en gemensam trosbekännelse. Bekännelsen från Nicaea kommer också att reciteras i morgon vid vigningen. Den ger uttryck för en bibliskt grundad tro på Guds enhet och samtidigt på hans treenighet.

I Nicaea kom man också överens om hur man gemensamt skulle beräkna det årliga datumet för påsken. På grund av andra kalenderförändringar firar dock öst- och västkristendomen påsk vid olika tidpunkter. Utom i år! I år sammanfaller tidpunkten på påskfirande.

För det andra uppmärksammas i år ett möte som hölls i Sverige för 100 år sedan. Ärkebiskop Nathan Söderblom bjöd in Life and Work -kommissionen till Stockholm, vilket fick ett stort internationellt genomslag. Söderblom betonade att Guds enhet är en kallelse till mänsklighetens enhet: Guds faderskap, människans broderskap – ursäkta det patriarkala språkbruket av hans tid, idag skulle vi kanske säga det samma på ett annat sätt! Enligt Söderblom måste kristna tjäna världen i gemensam kärlek, för, som han bedömer det, ”läran splittrar men tjänsten förenar”. Processen för att uppnå enhet i kyrkan har dock gått långsammare än vad som uppskattades för 100 år sedan, trots den läromässiga konsensus som redan uppnåtts.

Både den kristna läran och handlingar i kärlek fortsätter att vittna om Guds enhet. Han är en, men i honom finns tre personer som arbetar tillsammans för att rädda världen.

Faderns, Sonens och den Helige Andes arbete fortsätter, och i samband med detta arbete inbjuder Gud ständigt människor att delta. Det är för detta ändamål som Guds tjänare kommer att ordineras här i morgon.

Vad utlovar Gud som belöning? Lovar han oss svårigheter eller att det ska gå enkelt, fattigdom eller överflöd? Han lovar ett liv med mening. Ett liv som inte kan köpas eller förvärvas. Det kan endast erhållas genom att du anförtror dig själv åt Gud och ditt arbete i hans tjänst.